Nu känns allt bra tungt. Transporten blir ju mer och mer uppfuckad för varje dag. Nu är vårat släp påväg mot Göteborg och kommer först komma ut ur hamnen på Fredag. Perfekt för det går ju såklart inte en jävla färja på lördag från Barcelona. Så då blir det först på söndag jag kan ta färjan. Jippi bara ungefär 10 dagar senare än min ursprungliga plan. Men jag är inte bitter. Jag är jävligt bitter.
Och det är ju inte direkt så att träningen flutit på jättebra sedan Gran Canaria heller för den delen. En viss förbättring kunde dock skönjas under dagens 85 min löpning. Men då blev jag såklart nödig, vilket ju inte är sådär jättebra när man springer. Men lite motgång härdar har jag hört. Som när Lance Armstrong, under gårdagens cykel-intervaller, väste pain is temporary, quitting lasts forever. Det hjälpte igår, men just nu känns ju quitting lockande. Men då kommer jag å andra sidan aldrig ner till Mallorca, och det är ju inte så bra…
(Nej, jag funderar inte på att sluta. Jag är bara jävligt bitter…)
J
Senaste kommentarer